Hej på er!

Ser att många läsare är kvar, fast jag inte skriver så mycket längre. Det har varit en tuff period för mig och familjen nu. Min pappa som har haft diabetes sedan han var 17 år blev amputerad i går. All kraft och energi går åt till honom.

Önskar er en trevlig lördagskväll!

Tempot går stadigt uppåt och ju mer jag har runt mig, desto tröttare blir jag (en helt naturlig reaktion ….) Pratade med lillebror som är i Kina alldeles nyss, som undrade om jag inte skulle försöka lugna ner tillvaron (jag lät lite för low). 

Ska försöka sätta ifrån mig lite aktiviteter, hitta lite tid för mig själv och fylla på med energi.

Läser i dagens SvD om personalbrist och press som gör att personal får tumma på hygienregler, att oleg. personal får ge vissa mediciner och att allmän tidsbrist råder. Allt det där utgör en fara för våra småbarn.

För 35 år sedan blev en liten pojke som hette Calle felbehandlad på ett sjukhus i Västervik. Feldocering av medicin gjorde att han kämpade under några dygn för att sedan dö. Pojken var min storebror.

Det är så att håren reser sig på armarna när jag läser att det fortfarande görs samma misstag och att små barn -helt i onödan- förlorar livet och vänder upp och ner på hela familjers liv, för alltid.

Kommer hela tiden tillbaka till frågan om hur mycket besparingar får kosta och var gränsen går? Hur mycket mer kan vi pressa vårdpersonalen?

En av mina kusiner har lagt ut ett foto på fb som min mamma tagit för trettio år sedan. Det är barn som spenderade många sommarlov tillsammans.

På bilden: Magnus (bror), Marcus (kusin), Maria (kusin), Patrik (bror), jag själv.

Fördelen med att bo i en liten bygd som jag gör är att vi- småbarnsföräldrar- hjälps åt. Några av oss är fenor på att leda aktiviteter med många barn; vi lagar mat, spelar bowling, har lan-kvällar eller filmkvällar. Andra har tålamod med vissa läxor, hjälpa till vid barnkalas eller bara ruscha i badhuset.

I dag åkte jag med en skock barn till simskolan och väl där satt A. med lille E. som är tio veckor gammal. Lämnade mer än gärna över de fyra vilddjuren jag hade med i utbyte mot att få låna A:a bebis. Under tre kvart gick vi runt och tittade på kaklet, krukväxterna och vattnet. Njöt av att hålla det där lilla byltet i famnen under så lång tid och jag måste medge att verkligen skulle vilja ha en lite till själv.

Nu ska jag äta lax och sedan dra på mig träningsskorna och ge mig på en springtur…

Nu sitter större delen av familjen med russinhud i sängen och väntar på att sömntåget ska komma. Vi har spenderat fyra timmar på badhuset idag. Lika länge kommer det att bli i morgon (barnen har simning varsin dag under helgerna). Det är med skräckblandad förtjusning jag har bokat upp mig så. Förtjusningen ligger i lyxen att kunna simma hur länge jag vill två dagar i veckan. Skräcken ligger väl i att vara just uppbokad två mornar i veckan.

Kroppen börjar fungera igen och jag har klarat springa 5 kilometer de senaste dagarna förutom simningen. Det finns nästan inget som gör mig gladare…

Annars lunkar allt på. Ser fram emot att börja jobba igen på måndag och att allt ska bli som vanligt igen.

Just nu är jag inne i en period då jag skriver mycket för hand. Aningen vanliga brev, fakta till boken om ulcerös kolit eller så renskriver jag kåserier som legat och skräpat i olika mappar från sjukhusvistelser. Har alltid ett behov av att skriva, men tyvärr faller det ganska ojämt ut.

Har varit en flitig brevskriverska via digital post och numer blir det ganska knapphändigt och själlöst. Allt har kanske sin tid? Alla bekanta som inte kommunicerar via e-post är jätte glada över breven som dimper ner i brevlådan och det är ju positivt.

Den stora dottern hänger mer och mer vid datorn… I morse när jag kom in i rummet där datorn står satte hon och hennes kavaljer och spelade gitarr för varandra. Båda ska ta sin första lektion i morgon klockan tio på skolan. Gitarren har hon fått av morbror som var nöjd med att hon valt gitarr iställlet för mitt instrument piano. Morfadern var lite besviken över att hon inte valt hans: trumpet.

Har tänkt jag ska göra läxorna tillsammans med henne så kanske jag också lär mig något själv…

Fredagsmorgon och ungskatorna slåss utanför fönstret. Vet inte om de är hungriga eller bara stridslystna. Familjen har åkt i väg till skolan och just nu känns det väldigt bra. Det är svårt med rekreation tillsammans med tre väldigt starka viljor.

Min bror ska åka med barnen till Liseberg idag och låna dem över helgen. Tror att det blir jätte bra. De har enorm energi som behöver komma till användning.

Liquido – Nacotic

System of a Down – Roulette